adj. mo · dig
Modig
Uttal
ˈmuː.dɪɡ
Böjning
modigt, modiga; modigare, modigast.
Etymologi
fornsv. moþogher, avledn. av mod (fornsv. moþ), besl. m. fsax. mōd, fhty. muot, eng. mood → ursprungl. ’sinne, sinnesstämning, kraft i sinnet’.
1.
som vågar handla trots rädsla, motstånd eller risk. ”Det krävdes ett modigt beslut att lämna allt och börja om.”
2.
oförskräckt, tapper, orädd; präglad av inre styrka snarare än frånvaro av fruktan. ”Hon var modig på det stillsamma sättet — gick rakt fram, dag efter dag.”
3.
äv. överfört: djärv, frimodig; om handling, åsikt eller uttryck som vågar avvika. ”En modig formulering, ovanlig för sin tid.”
Synonymer
tapper, orädd, oförskräckt, djärv, frimodig, käck, hjältemodig.
Motsats
räddhågad, feg, skygg.